I senaste numret av AbsolutRent fanns en temaartikel om nanoteknik och nanopartiklar. Här tog jag bland annat upp frågan om den eventuella fara som finns för oss att utsättas för dessa partiklar och den oro som man har, speciellt på myndighetshåll.

I den danska tidningen Ingenjøren skriver man nu att forskare vid Århus Universitet funnit att denna oro och rädsla är helt obefogad! Man anser inte att partiklarnas storlek har någon betydelse för vår hälsa utan att det är partiklarnas antal, dvs koncentration, som är den stora risken.

Räcker denna rapport för att stilla vår oro? Eller är det rent av som med rökningen i början på förra seklet - "Rökning är inte farligt -Alla röker ju!

Debatten kommer säkerligen att fortsätta och farmtiden får visa om och hur farliga dessa partiklar egentligen är!

Oral och dental hygien

Jag läste i Pattaya People Newspaper Thailand om hur viktig vår dentala och orala hygien är, speciellt vid olika sjukdomstillstånd, t ex diabetes. Jag har under snart 6 år tagit upp denna fråga vid de renrumskurser som vi på BioTekPro arrangerar.

I artikeln står att man ska borsta tänderna och använda tandtråd två gånger per dag och att man ska gå till tandläkaren minst en gång varje halvår. Att sköta sina tänder har vi ju alltid fått höra från våra föräldrar och via massmedia, men hur ofta går vi till tandläkaren idag?

Tidigare tandreformer i Sverige har varit tämligen generösa för oss alla, men för ett antal år sedan försämrades dessa, så att det framför allt blev mycket dyrare att gå till tandläkaren. Jag har frågat ett antal vänner och bekanta om hur ofta de går och kontrollerar sin tänder och jag får till svar att det inte är lika ofta idag som det var tidigare. En kursdeltagare sa dessutom att han inte gick till tandläkaren förrän det ”rasslar” till i munnen och det är lite större skador!

Vår hälsa och hygien i munnen är faktiskt mycket viktig, speciellt om man arbetar med något som lätt kan bli förorenat. Näst efter vår avföring är saliven det mest förorenande som kan levereras ut från oss människor. Dessutom kommer de föroreningar som vi har i munnen och därmed i vår saliv att alltid vara riktade, så att de kommer ut och riktas mot det som vi tittar på, dvs det som vi hanterar, t ex under en produktion. Munskyddet (om man nu bär sådant) kommer till en viss del att hindra just det direkta flödet mot produkterna, men väldigt mycket av det som vi utandas kommer att spridas ut i omgivningen, då munskyddet inte har samma effektivitet vid utandning som vid inandning.

Jag arbetar med en del företag, där man från företagets sida erbjuder frekventa undersökningar av oralstatus för sina anställda, just med målsättningen att man inte ska hota företagets produkter med föroreningar som kommer från mun och svalg.

Frågan är när FDA (Food and Drug Administration, USA) ska begära intyg från tandläkare som visar att våra anställda har en god munhygien.

I Sidney Morning Herald (2008-10-08) kan man läsa att alla Starbucks caféer konstant låter dricksvattnet rinna på full flöde, för att undvika problem med hygien.

Nu har alla dessa 10 000 butiker och caféer fått miljörörelsen på sig. Man har beräknat att Starbucks spolar ut 23.4 miljoner liter vatten varje dag, vilekt motsvarar att fylla en olympisk simbassäng var 83 minut.

Nog måste det finnas andra sätt att hantera hygien och renhet, som är mer miljövänliga!

 Läs hela artiklen:

http://www.smh.com.au/news/environment/water-to-burn-at-fussy-starbucks/2008/10/07/1223145357315.html

Äntligen ett program som kan sätta fart på debatten – ”Matakuten”. Idag är det premiär för programmet där Bert Karlsson går till attack mot skolmaten. I programmet har man tagit prov på skolmaten, analyserat den och jämfört med kattmat på burk. Resultatet är slående – Kattmaten innehöll dubbelt så mycket D-vitamin och 16 gånger mer järn!

Ska bli spännande att se!

Läs mer på http://www.expressen.se/Nyheter/1.1323732/skolmaten-ar-samre-an-kattmat

Jag har alltid fascinerats av alla dessa hyllor och vagnar för självplock i livsmedelsaffärerna, där man kan ta godis, räkor och diverse inlagda smårätter, som oliver, vitlök och liknande.

Ibland har jag stått och tittat på hur kunderna hanterar dessa varor under en längre stund. En del vuxna tar med sina händer och till och med smakar på produkterna. Till och med förre statsministern Göran Persson har gjort detta!

Inte sällan har jag sett små barn som "rymt" från sina föräldrar och hamnat vid godisdisken och fått en härlig upplevelse. Vissa barn smakar på godiset och om det inte är gott, så lägger man tillbaka det. En förälder som upptäckte sitt barn vid godisdisken, med hela handen full av godis, la tillbaka allt som barnet haft i sin hand!

Hur gör handlaren med allt godis som kommit på golvet? Kastas detta, eller lägger man detta i "överaskningspåsar" som man sedan säljer ut till ett lite lägre pris?

Nu ska jag inte raljera för mycket i denna fråga. Vi männsikor är normalt sett otroligt motståndskraftiga och kan hantera en hel del av de föroreningar som kan finnas på dessa produkter, men ändå ...

I Dagens Industri skrev man den 29 oktober om en hygienisk lösning på just hanteringen av torra livsmedelsprodukter, där företaget Akriform tagit fram en speciell matare. Man slipper smutsiga slevar och allt spill på golvet, som vi alla varit med om.

Att mäta är att veta! Men hur tar vi egentligen våra prover?

På Aftonbladet TV finns ett kort reportage där en bioteknikforskare från KTH tar prover bl a på tunnelbanan i Stockholm.

Se filmen!

Vi provtaging använder forskaren en bit tejp som han duttar på en ledstång och därefter duttar på en traditionell agarplatta! Efter inkubering är resultatet överaskande lågt, endast 2 CFU!

Två saker är slående i detta försök:

Hur ren är kontorstejpen som används och hur hårt trycker man då man ska fånga upp mikroorganismerna!

Man skulle faktiskt kunna ta denna typ av prover på ett sådant sätt att det visar sig att ledstången i tunnelbanan är steril!

Det tidigare inlägget om Elisedals Chark får mig omedelbart att tänka på begreppet Egna Varumärken. De stora detaljistkedjorna kontrakterar olika leverantörer för att producera livsmedel, som sedan säljs som storkedjans egna produkter. Jag ser en stor fara i detta, speciellt som det blir omöjligt för oss konsumenter att själv välja vem som producerat produkten ifråga.

Ta exemplet Elisedals Chark. Säg att detta charkföretag levererar produkter till ICA eller COOP, och att jag som konsument inte vill ha med Elisedals produkter att göra, vare sig nu eller i framtiden. Jag har då ingen som helst möjlighet att välja bort dessa produkter, då det i de allra flesta fall inte framgår på förpackningen vem som egentligen tillverkat den.

En uppmaning till de stora livsmedelsdistributörerna: Ta bort de egna varumärkena som finns idag och låt oss veta vem som tillverkat produkten. Förutom denna information kommer den enskilde producenten att kunna profilera sig mot oss konsumenter och allt blir inte så fruktansvärt anonymt.

Som konsument kan och ska vi ta vårt eget ansvar då vi väljer vad vi ska äta!

I flera sydsvenska tidningar stod i går och idag om företaget Elisedals Chark att man funnit hundbajs, levande gråsuggor och tusenfotingar samt mögel under en inspektion. Trots dryga böter och åtskilliga påpekanden har hygienen, enligt Sydsvenskan, inte bli vit bättre!!! Bristerna var många: Till exempel fanns köttrester kvar i kvarnar, injektorer och blandare från dagen innan.

Nu har företaget stängts! Enligt veterinärinspektören är det ytterst ovanligt att Livsmedelsverket tar till denna åtgärd, men i detta fall har fanns inte något annat alternativ.

Företagets ägare skyller allt på att de som städar och rengör inte gjort som de blivit tillsagda och han tänker nu överklaga Livsmedelsverkets beslut.

Enligt den nu gällande livsmedelslagen är det Livsmedelsföretagaren som bär det fulla ansvaret för att sköta hygienen och renheten under tillverkning och hantering av livsmedel. Ägaren kan, som i detta fall, inte bara skylla från sig!

Heder åt Livsmedelsverket - Äntligen vågar man ta till krafttag för en säkrare mat!

Ännu ett livsmedelslarm!

Man kan inte tro att det är sant! Vart är de svenska livsmedelsföretagen och livsmedelshandeln på väg? Varje dag då man öppnar tidningen eller hör på radio eller Tv så är det något nytt som hänt. I Malmö har Miljöförvaltningen granskat ett antal (44 st) butiker och kötthandlare och bara en (1!) blev godkänd. Totalt 15 av butikerna förbjöds att sälja vissa köttpartier.

Livsmedelsinspektören säger "Detta är självklart inte acceptabelt". Men vad gör man åt det? Jo man säger att det inte är bra och så gör man en ny granskning och då har nästan alla bättrat sig.

Ska det verkligen vara så att man endast gör rätt efter att man fått ett påpekande från myndigheterna? Eftersom inspektörerna har en så stort arbetsbörda, är risken att ett nytt besök i samma butik inom överskådlig tid inte kommer att ske, vilket kan leda till att man börjar slarva på nytt.

Hur ska vi som konsumenter veta om de livsmedel som vi köper är säkra och helt ok att konsumera? Man blir ju inte särdeles trygg av att läsa att bristerna i Malmö innebar "Hälsofara och risk för att konsumenterna vilseleds", som det står i rapporten. Vidare skriver man att orsaken till att så många underkändes var att man hade för lite kunskap bland de som hanterar köttet.

Nu är det hög tid att myndigheterna tar till krafttag. Stäng affärerna som inte hanterar maten rätt! Stäng livsmedelsföretag som inte arbetar rätt! Det är det minsta krav som vi som konsumenter kan ställa. Det ska väl inte vara nödvändigt att ett antal personer i vårt avlånga land ska avlida eller få bestående skador, på grund av att det slarvars!

En uppmaning till Livsmedelsverket:

Se till att få ordning på livsmedelstillsynen så att vi konsumenter kan känna en säkerhet och trygghet att de livsmedelsprodukter som vi konsumerar har hanterats på rätt sätt!

Nollvisionen

Riksdagens beslut 1997 - ”Nollvisionen och det trafiksäkra samhället”, har inte uppnåtts. Massor med pengar och tid har lagt ned för att minska antalet döda i trafiken. Nu är det dags för Riksdagen att ta ett nytt beslut! ”Nollvisionen och den infektionssäkra sjukvården”.

I the Sidney Morgning Herald skriver man (2008-10-27) att fler personer avlider i Australien till följd av sjukhusinfektioner, än i trafikolyckor. Allt anses bero på att sjukhuspersonal inte tvättar händerna efter att de varit i kontakt med en patient.

Nog borde det vara enklare att genomföra denna ”nollvision” jämfört med den inom trafiksäkerheten.

Läs hela artikeln!

Läste i Sydsvenskan, idag, om en skola i Malmö, som fått problem med legionella i sitt vattensystem. Rektorn har, enligt tidningen, inte tagit detta på fullt allvar och nu startar undervisningen nästa vecka, med gymnastik och den obligatoriska duschen.

Jag har varit med om detta förut. I den bostadsrättsförening där vi bor fick vi också problem med legionella och detta togs inte heller på allvar, vilket medförde att tre personen insjuknade, varav en äldre kvinna fortfarande lider av sviterna, trots att det nu gått fyra år sedan incidenten inträffande.
Normalt brukar man lösa detta problem genom att spola varmare vatten genom systemet för att på så sätt sanera det, men i detta fall i Malmö, verkar det som om hela vattensystemet är helt galet byggt, då det finns massor av vattenledningar med ”dead ends”, vilka inte kan genomspolas och saneras. Hur gör man då? River ut allt eller håller tummarna att inga barn eller personal blir sjuka?

Gå in och sök på legionella på www.smittskyddsinstitutet.se om Du vill veta mer.

OS i Peking har startat. Jag var i Peking för två år sedan och såg byggarbetsplatserna för de nya arenorna. En sak som gör at jag är skeptisk till att OS ska gå i Peking är kvaliteten på luften. Visserligen har man försökt med bilfria dagar och visserligen registreras det in väldigt många nya bilar i Peking (1.000 stycken per dag) men trots detta finns det massor av gamla bilar och inte minst mindre lastbilar som formligen spyr ut föroreningar.

Det gäller att mäta så att alla blir glada

I The New York Times har man dessutom skrivit att man mäter luftföroreningar på ett nytt sätt i Peking, så att resultaten ser bättre ut än vad de egentligen är!

Hur ska man skydda sig under OS?

Det är i denna miljö som världens i särklass bästa idrottsmän och – kvinnor ska göra upp om titlarna. Det känns konstigt att tänka att i denna förpestade miljö ska man springa maratonlopp! Den Japanska OS-truppens chefsläkare har till och med föreslagit att alla bör bära munskydd då de tävlar i Peking!

Själv har jag försökt springa ett långlopp i Malmö i full renrumsmundering inklusive munskydd, men det var ingen bra idé. Munskyddet satte igen till följd av den fukt som finns i utandningsluften, så det blev till att byta munskydd var annan kilometer.

Äntligen någon som har pondus och styrka nog att ryta till!

Städning och rengöring har, inom vissa omåden, ansetts som något man inte riktigt vill ta på allvar! Något som man måste ha men som man inte är villig att betala alltför stora pengar för.

Nu har fokus satts påLort-Sverige inom sjukvården - Inte en dag för tidigt!

På SVT visade igår ett inslag från Danderyds Sjukhus där en läkare, som nu också blivit en patient kontaktat Socialstyrelsen om den inte bara bristande, utan till och med totala avsaknaden av rengöring. Detta samtidigt som antalet patienter smittade med resistenta bakterier femfaldigats det senaste året.

Den verksamhetsansvarige på sjukhuset försökte dribbla bort alla anklagelser och skyllde på de som "städar", men det är faktiskt så att de som styr och ställer, oavsett verksamhet, är de som gjort upphandlingen av städningen och man får (som alltid) bara så mycket som man betalar för.

Nu väntar jag bara på att samma sak ska ske inom den livsmedelsproducerande industrin!

Finns det någon där ute som vågar höja rösten i denna fråga?

I förra numret av AbsolutRent skrev jag en notis om Astma och Allergiförbundets samarbete med Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, SHR med namnet – ”Hurra, en allergisk kund!” Genom utbildning och certifiering av restauranger ska allergiker våga gå på restaurang och äta. En speciell logotyp är utarbetad och för att få denna måste restaurangens personal först ha deltagit i ett utbildningsprogram om matallergi.

Enligt lokaltidningen  Vellinge – Näset (17 september 2008) har endast två SHR:s 15 medlemsföretag i kommunen nappat på förslaget och även i andra delar av Skåne har intresset varit svalt! Enligt en handläggare på SHR tror hon inte att det svala intresset kan skyllas på restaurangägarens intresse utan snarare på att man på grund av tidsbrist inte kan gå på kurserna.

Visserligen kan man i långa loppet anse att matallergikerfrågan är självsanerande, inte för att de matallergiker som går på restaurang kommer att avlida utan snarare att de helt enkelt slutar besöka de restauranger som inte är säkra!

Att vara matallergiker och gå på restaurang är inte enkelt. Om man frågar personalen om det finns jordnötter i kycklingsåsen och de svarar: ”nej, det tror jag inte”, så är detta inte ett svar som kan accepteras. Uttrycket ”tror” finns inte i en allergikers sinnevärld!

Man kan till och med dra paralleller med detta fall och den skandal som inträffat i Kina, där mjölkpulver blandats med det giftiga ämnet melamin, för att ge sken av en högre proteinhalt. Det som skett i Kina är att man blandat in gift i mjölkpulvret. Samma sak anser jag gälla på restauranger där man inte klart och tydligt kan ange vad som finns i en rätt, då den allergiska substansen är att betrakta som ett gift för den som är matallergisk.

Om SHR tillsammans med Astma och Allergiförbundet startat upp denna utbildning för att säkra för matallergiker, så tycker jag att det också är rimligt att man, om inte kräver så åtminstone uppmuntrar till att så många som möjligt av medlemsföretagen går utbildningen.

Det ska vara säkert att äta, inte bara hemma utan även på restaurang!

Såg TV-inslaget där Stadsminister Reinfeldt besökte ett Halalslakteri. Under studiebesöket bar Reinfeldt vit rock, de obligatoriska blå plastpåsarna över skorna och ett mer eller mindre heltäckande hårskydd.

Då han senare i inslaget blir intervjuad har han inget hårskydd, vilket dock reportern har som genomför intervjun. Vart tog hårskyddet vägen? Oavsett om man är stadsminister eller styckare på slakteriet ska man alltid bära hårskydd, eller Fredrik Reinfeldt anser kanske att han kan slippa detta för att han inte har så mycket hår.

Alla som befinner sig i en livsmedelslokal där öppen hantering av produkter sker ska bära hårskydd – till och med en Stadsminister. Hur ska man få sin ordinarie personal att arbeta rätt om man inte kan få styr på sin Stadsminister!

Hela inslaget finns på http://www.youtube.com/watch?v=NtKlsbVJqiI

I det senaste numret av Livsmedel i Focus finns en debattartikel skriven av Professor Peter Lundqvist vid SLU i Alnarp. Peter Lundqvist skriver om all information i media rörande mat och livsmedel med såväl positiva såväl som negativa aspekter eller missuppfattningar om vad som är rätt eller fel. Han förespråkar ett kunskapslyft i hela livsmedelskedjan.

I artikeln påpekar Lundqvist behovet av en yrkesinriktad grundskola, ett matgymnasium och högskoleutbildningar, till och med på magisternivå, baserat inte bara på olika delar av livsmedelskedjan, utan som tar ett helhetsgrepp.

Han skriver vidare att det är företagsledningens ansvar att skapa ett klimat i organisationen där lärande och kompetensutveckling kring just livsmedelskedjan är en integrerad del av den dagliga verksamheten.

Jag förstår precis vad Peter Lundqvist menar med sin artikel men, och nu kommer jag till min fråga: Finns det inget behov av utbildning inom livsmedelsindustrin? Jag är ledsen att behöva säga det, men en stor förändring inträffade i samband med att man introducerade HACCP i de svenska livsmedelsföretagen. Allt fokus lades på HACCP, vilket i sig är mycket bra, … men man glömde bort människan, dvs personalen som ska tillverka produkterna! Sedan introduktionen av HACCP ser jag en kraftig nedgång i den faktiska och praktiska utbildningen av livsmedelspersonal, vilket är ett stort hot mot branschen.

Många i ledande ställning pratar mycket om att den svenska livsmedelsindustrin är död, eller på väg att dö ut. Jag anser att de har fel. Den svenska livsmedelsindustrin måste bara bli lite mer konkurrenskraftig, vilket jag anser att den kan bli genom en grundlig utbildningsplan. De företagsledare som kontinuerligt utbildar och kompetensutvecklar sin personal kommer att gå en ljusnande framtid till mötes!

Jag håller helt med Peter Lundqvist i hans påpekande!

Smittskyddsinstitutet rapporterar om ett lyckat försök att desinficera förskolebarns händer med alkogel efter tvätt med tvål och vatten. Att införa denna rutin skulle kosta cirka 10 miljoer per år och man har beräknat att detta skulle leda till att samhället sparar cirka 200 miljoer kronor per år.

Jag förstår att man vill visa på en ekonomisk kalkyl i detta sammanhang, men hur ser en mer långtgående och framtrida ekonomisk och medicinsk kalkyl ut?

Desinfektionsmedel är till för att avdöda mikroorganismer men kommer också att påverka våra celler, på huden, i luftvägarna etc! Personligen ser jag en stor risk med denna rutin, då man inte vet hur barnen reagerar. Kommer antalet allergier tillföljd av skador på huden att öka?

Jag anser att det är bättre att personalen på förskolorna ser till att barnen tvättar sina händer på ett korrekt sätt, istället för att införa denna rutin!

Läs pressmeddelandet!

 I det senaste numret av AbsolutRent finns en kortnotis om hur man kan testa om tabletter, t ex Viagra eller likande som köpts på nätet, är äkta eller falska. Jag skrev denna notis efter att ha läst om den nya testmetoden som presenterats på en konferens i Manchester under veckan som gått.

Anledningen att jag tog med denna notis i tidningen var att visa på hur man eventuellt kan testa dessa tabletter, men jag anser inte att man som privatperson ska köpa denna utrustning för att testa hemma! Testen är främst till för myndigheter, t ex Tullen, för att på ett snabbt och enkelt sätt konstatera om dessa är riktiga eller falska.

Att köpa läkemedel på nätet är, ur risksynpunkt, något av det värsta som jag kan tänka mig! Finns det överhuvudtaget någon aktiv substans i tabletterna, eller finns det något annat, som kan vara direkt skadligt att få i sig.

Man kan dra paralleller med det som Carolina Klyft sa i en intervju inför OS i Beijing. Carolina drack aldrig ur någon flaska som var öppnad, eller om någon bjöd henne på något som var upphällt i ett glas, bara för att just undvika att få i sig något som hon inte hade full kontroll över.

Ska man använda läkemedel ska dessa vara äkta och köpta på ställen där man kan garantera att de innehåller den rätta aktiva substansen.

Nu har program och inbjudan till Tema Renrum 2008 gått till tryckeriet. Det känns alltid lika skönt att köra och lämna materialet efter att ha lagt så mycket tid och kraft på att hitta, inte bara intressanta programpunkter utan också kunniga och duktiga föreläsare.

Jag sa till Camilla och Pia att ”Detta är det bästa programmet som vi någonsin haft” och fick direkt kommentaren ”Så säger Du ju varje år”! Det är nog så att varje års program alltid är det bästa för det speglar de frågor som är aktuella just nu.

Så snart materialet kommer från tryckeriet skickar vi ut inbjudan till alla som vi har postadresser till. Om Du vill ha en inbjudan ber jag Dig kontakta Camilla på camilla@biotekpro.se.

Uttalande kommer från Marie-Louise Danielsson-Tham i en debattartikel i DN idag! Jag tycker att hon delvis har rätt i att vissa tillsatser inte kan undvaras, just för att vissa livsmedel kräver det för att bli mikrobiologiskt stabila. Det Tham vänder sig mot är just allt detta raljerandet över alla E-nummer, som hon menar kräver mycket kunskap för att förstå sig på.

Jag har själv tyckt att det gått för långt många gånger. Stackars konsumenter som ska hålla koll på allt detta!

Med tanke på alla skriverier och alla risker med olika produkter som är skadade och som kommer från vissa länder, t ex kött från Irland, mjölkprodukter från Kina t ex, vore det kanske på sin plats att införa någon form av landkoder, som beskriver var allt kommer från. Genom detta kan man kombinera såväl E-nummer och L-nummer och få en otrolig massa nya kombinationer för alla oss konsumenter att hålla reda på!

Nä - Jag skämtar naturligtvis! Hur skulle det se ut?

Tänk alla livsmedelprodukter i affärena packade som läkemedel med en bipacksedel så att man kan läsa hursjuk man kan bli om man konsumerar produkterna.

Julen närmar sig med stora steg. Än har jag inte sett några stora rubriken om hur sjuk man kan bli av julmaten, men det kommer nog så småningom. Själv åt jag julbord på ett ställe i Malmö förra veckan där tillsynsinspektörerna tyckte att Anticimex skulle göra ett besök för att få bukt med deras stora problem med flugor!

Ha det bra!

Matts

Nu har vi precis kommit hem från en helt fantastisk vecka i Stockholm och Tema Renrum. 175 deltagare från hela Norden, tillsammans med 23 utställare och 13 föreläsningar gjorde dessa två dagar till en upplevelse utan dess like. Nu blev det fullt - Vi fick inte plats med fler!

Nu återstår bara efterarbetet, dvs att städa och plocka undan allt, för att komma igång med nästa veckas arbete.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som var med på våra temadagar och önska Er alla välkomna tillbaka nästa år, då vi på nytt arrangerar Tema Renrum, 10 - 11 november 2009. Ett stort tack också för alla förslag till programpunkter inför nästa år!

 Matts, Pia och Camilla

I onsdagens Dagens Industri skrev Sandvikchefen Per Olof Eriksson att ...

... Det är varken realistiskt eller nödvändigt att minska koldioxidutsläppen. Mer koldioxid gynnar tvärtom livsmedelsförsörjningen. Vi kan bränna så mycket olja vi vill utan att orsaka skadlig uppvärmning.

Jaha! Där satt den!

Visserligen är det spännande med lite kontroversiella inlägg, men ... 

Hela miljödebatt genomsyras av en lång rad osäkra faktorer, men man kan ju absolut inte bortse från att vi för närvarande har en mycket stor klimatpåverkan, eller hur?

Läs artikeln genom att klicka här och ge gärna Dina synpunkter!