Hållbarheten på våra
livsmedel är ständigt uppe till diskussion. Påpekanden som att massor med mat
kastas helt i onödan ligger ofta till grund för denna
debatt.
En del säger att man ska smaka och lukta på maten för att avgöra
om den är ätlig eller ej, vilket säkert fungerar på en hel del livsmedel, men
långt ifrån för alla. Vissa typer av mikrobiologiska föroreningar ger inga som helst
signaler som ändrad smak eller lukt. Ta ärtsoppan i Tierp som
exempel!
Personligen är jag dessutom mycket skeptisk till hur
detaljhandeln och inte minst restaurangen sköter kylkedjan, trots
egenkontrollprogram. Jag tycker att man inte ska vara alltför petig i detta
sammanhang, utan använda sunt förnuft. Framför allt ska man inte ha synpunkter
på det faktum att en person kanske väljer bort vissa livsmedel, trots att bäst
före alternativt minst hållbar till
passerats.
Det finns vissa produkter och situationer, som jag och min
hustru Pia diskuterar väldeliga. Pia äter det mesta, medan jag är mer tveksam.
Jag brukar alltid säga att jag ska ta hand om henne då hon blir sjuk, men det
är nästa alltid jag själv som drabbas!
Man lär hela livet, säger man, och det jag
lärt med tiden är att vissa kvinnor har ett helt annat sätt att diskutera
jämfört med oss män.
När våra barn var små diskuterade Pia och
jag om man skulle dricka mjölk som passerat utgångsdatumet. Jag vägrade att
dricka den, då jag ansåg att den stått ute alltför länge. Då sa
Pia – Då dricker jag och barnen den istället!
Hur ska man kunna föra en vettig argumentation efter en sådan
kommentar!