Matts Renrumsblog

I förra numret av AbsolutRent skrev jag en notis om Astma och Allergiförbundets samarbete med Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, SHR med namnet – ”Hurra, en allergisk kund!” Genom utbildning och certifiering av restauranger ska allergiker våga gå på restaurang och äta. En speciell logotyp är utarbetad och för att få denna måste restaurangens personal först ha deltagit i ett utbildningsprogram om matallergi.

Enligt lokaltidningen  Vellinge – Näset (17 september 2008) har endast två SHR:s 15 medlemsföretag i kommunen nappat på förslaget och även i andra delar av Skåne har intresset varit svalt! Enligt en handläggare på SHR tror hon inte att det svala intresset kan skyllas på restaurangägarens intresse utan snarare på att man på grund av tidsbrist inte kan gå på kurserna.

Visserligen kan man i långa loppet anse att matallergikerfrågan är självsanerande, inte för att de matallergiker som går på restaurang kommer att avlida utan snarare att de helt enkelt slutar besöka de restauranger som inte är säkra!

Att vara matallergiker och gå på restaurang är inte enkelt. Om man frågar personalen om det finns jordnötter i kycklingsåsen och de svarar: ”nej, det tror jag inte”, så är detta inte ett svar som kan accepteras. Uttrycket ”tror” finns inte i en allergikers sinnevärld!

Man kan till och med dra paralleller med detta fall och den skandal som inträffat i Kina, där mjölkpulver blandats med det giftiga ämnet melamin, för att ge sken av en högre proteinhalt. Det som skett i Kina är att man blandat in gift i mjölkpulvret. Samma sak anser jag gälla på restauranger där man inte klart och tydligt kan ange vad som finns i en rätt, då den allergiska substansen är att betrakta som ett gift för den som är matallergisk.

Om SHR tillsammans med Astma och Allergiförbundet startat upp denna utbildning för att säkra för matallergiker, så tycker jag att det också är rimligt att man, om inte kräver så åtminstone uppmuntrar till att så många som möjligt av medlemsföretagen går utbildningen.

Det ska vara säkert att äta, inte bara hemma utan även på restaurang!

I det senaste numret av Livsmedel i Focus finns en debattartikel skriven av Professor Peter Lundqvist vid SLU i Alnarp. Peter Lundqvist skriver om all information i media rörande mat och livsmedel med såväl positiva såväl som negativa aspekter eller missuppfattningar om vad som är rätt eller fel. Han förespråkar ett kunskapslyft i hela livsmedelskedjan.

I artikeln påpekar Lundqvist behovet av en yrkesinriktad grundskola, ett matgymnasium och högskoleutbildningar, till och med på magisternivå, baserat inte bara på olika delar av livsmedelskedjan, utan som tar ett helhetsgrepp.

Han skriver vidare att det är företagsledningens ansvar att skapa ett klimat i organisationen där lärande och kompetensutveckling kring just livsmedelskedjan är en integrerad del av den dagliga verksamheten.

Jag förstår precis vad Peter Lundqvist menar med sin artikel men, och nu kommer jag till min fråga: Finns det inget behov av utbildning inom livsmedelsindustrin? Jag är ledsen att behöva säga det, men en stor förändring inträffade i samband med att man introducerade HACCP i de svenska livsmedelsföretagen. Allt fokus lades på HACCP, vilket i sig är mycket bra, … men man glömde bort människan, dvs personalen som ska tillverka produkterna! Sedan introduktionen av HACCP ser jag en kraftig nedgång i den faktiska och praktiska utbildningen av livsmedelspersonal, vilket är ett stort hot mot branschen.

Många i ledande ställning pratar mycket om att den svenska livsmedelsindustrin är död, eller på väg att dö ut. Jag anser att de har fel. Den svenska livsmedelsindustrin måste bara bli lite mer konkurrenskraftig, vilket jag anser att den kan bli genom en grundlig utbildningsplan. De företagsledare som kontinuerligt utbildar och kompetensutvecklar sin personal kommer att gå en ljusnande framtid till mötes!

Jag håller helt med Peter Lundqvist i hans påpekande!

Nu har program och inbjudan till Tema Renrum 2008 gått till tryckeriet. Det känns alltid lika skönt att köra och lämna materialet efter att ha lagt så mycket tid och kraft på att hitta, inte bara intressanta programpunkter utan också kunniga och duktiga föreläsare.

Jag sa till Camilla och Pia att ”Detta är det bästa programmet som vi någonsin haft” och fick direkt kommentaren ”Så säger Du ju varje år”! Det är nog så att varje års program alltid är det bästa för det speglar de frågor som är aktuella just nu.

Så snart materialet kommer från tryckeriet skickar vi ut inbjudan till alla som vi har postadresser till. Om Du vill ha en inbjudan ber jag Dig kontakta Camilla på camilla@biotekpro.se.

Ännu ett livsmedelslarm!

Man kan inte tro att det är sant! Vart är de svenska livsmedelsföretagen och livsmedelshandeln på väg? Varje dag då man öppnar tidningen eller hör på radio eller Tv så är det något nytt som hänt. I Malmö har Miljöförvaltningen granskat ett antal (44 st) butiker och kötthandlare och bara en (1!) blev godkänd. Totalt 15 av butikerna förbjöds att sälja vissa köttpartier.

Livsmedelsinspektören säger "Detta är självklart inte acceptabelt". Men vad gör man åt det? Jo man säger att det inte är bra och så gör man en ny granskning och då har nästan alla bättrat sig.

Ska det verkligen vara så att man endast gör rätt efter att man fått ett påpekande från myndigheterna? Eftersom inspektörerna har en så stort arbetsbörda, är risken att ett nytt besök i samma butik inom överskådlig tid inte kommer att ske, vilket kan leda till att man börjar slarva på nytt.

Hur ska vi som konsumenter veta om de livsmedel som vi köper är säkra och helt ok att konsumera? Man blir ju inte särdeles trygg av att läsa att bristerna i Malmö innebar "Hälsofara och risk för att konsumenterna vilseleds", som det står i rapporten. Vidare skriver man att orsaken till att så många underkändes var att man hade för lite kunskap bland de som hanterar köttet.

Nu är det hög tid att myndigheterna tar till krafttag. Stäng affärerna som inte hanterar maten rätt! Stäng livsmedelsföretag som inte arbetar rätt! Det är det minsta krav som vi som konsumenter kan ställa. Det ska väl inte vara nödvändigt att ett antal personer i vårt avlånga land ska avlida eller få bestående skador, på grund av att det slarvars!

En uppmaning till Livsmedelsverket:

Se till att få ordning på livsmedelstillsynen så att vi konsumenter kan känna en säkerhet och trygghet att de livsmedelsprodukter som vi konsumerar har hanterats på rätt sätt!

OS i Peking har startat. Jag var i Peking för två år sedan och såg byggarbetsplatserna för de nya arenorna. En sak som gör at jag är skeptisk till att OS ska gå i Peking är kvaliteten på luften. Visserligen har man försökt med bilfria dagar och visserligen registreras det in väldigt många nya bilar i Peking (1.000 stycken per dag) men trots detta finns det massor av gamla bilar och inte minst mindre lastbilar som formligen spyr ut föroreningar.

Det gäller att mäta så att alla blir glada

I The New York Times har man dessutom skrivit att man mäter luftföroreningar på ett nytt sätt i Peking, så att resultaten ser bättre ut än vad de egentligen är!

Hur ska man skydda sig under OS?

Det är i denna miljö som världens i särklass bästa idrottsmän och – kvinnor ska göra upp om titlarna. Det känns konstigt att tänka att i denna förpestade miljö ska man springa maratonlopp! Den Japanska OS-truppens chefsläkare har till och med föreslagit att alla bör bära munskydd då de tävlar i Peking!

Själv har jag försökt springa ett långlopp i Malmö i full renrumsmundering inklusive munskydd, men det var ingen bra idé. Munskyddet satte igen till följd av den fukt som finns i utandningsluften, så det blev till att byta munskydd var annan kilometer.